Vilka jobbar med Stockholm Fotomaraton

Det moderna Stockholm Fotomaraton startades 2014 av Emil Gyllenberg. 2019 kom också Gabriel Modéus med. Genom åren har också ett antal personer varit delaktiga och tillsammans skapat den fotofest som Stockholm Fotomaraton idag är. Idag är det Emil, Gabriel och Deeped som planerar och skapar Sveriges största fotofest.

Fotograf: Mikael Vemmenby

Hej Emil. Vem är du och varför startade du Fotomaraton igen? 

Jag är en friluftsnörd som älskar att driva projekt och event som får människor att le. Till vardags driver jag kajakvarumärket Melker of Sweden och paddlar en himla massa kajak själv. Jag bor i Hornstull i Stockholm tillsammans med min sambo och vår hund Myra. 

Jag ramlade över konceptet Stockholm Fotomaraton när jag 2013 jobbade som klippassistent hos Lidén film. En dag när vi satt och åt lunch kom vi in på ämnet fotomaraton och det visade sig att en av Lidén Films första filmer var en dokumentärfilm om Stockholm Fotomaraton 1991. 

Jag tyckte att detta var en för bra Idé för att lämna i malpåse och satte igång med planeringen för återstart av Stockholm Fotomaraton i januari 2014. 

Fotograferar du mycket själv? Varför/varför inte?

Idag fotograferar jag nästan bara i arbetet eller om ibland lite med telefonen för vardagsbruk. Jag tror jag insett att mitt stora intresse är att producera event, och saker som händer. Det här med att stå bakom kameran känner jag inget superstort drag efter. Däremot gillar jag filmandet mer och vill gärna fördjupa mig mer inom det.

Vad är det roligaste med Stockholm Fotomaraton?

Alla människor vi träffar och alla historier. Det är helt underbart hur vi tillsammans under ett dygn får uppleva Stockholm tillsammans och vi som funktionärer får följa er på er resa. Jag brukar vara helt euforisk i flera veckor efter fotomaran för att jag har fått träffa så mycket trevlig folk!

Har du några speciella minnen från något speciellt Fotomaraton genom åren? 

Oj, var ska vi börja?!

Jag tror det jag vill lyfta mest är alla nattstationer genom tiderna. När vi tagit över olika lokaler i stan och fyllt de med sovande fotografer. O när vi sen börjar gå mot stängning och hela staden sover förutom hundratals fotografer som vandrar, trötta och målmedventa på jakt efter deras sista bilder samtidigt som solen är på väg upp. Det är nog mina favoritögonblick under alla Stockholm Fotomaraton. 

Vilka är dina visioner framåt för Stockholm Fotomaraton?

En av mina grundmål är att Stockholm Fotomaraton ska leva vidare i många år framåt. Sen jobbar vi ju för fullt med utvecklingen av mobilklassen där jag hoppas att vi har en riktigt snygg och bra app som driver den inom något år.

Sen vill jag att vi spräcker den magiska gränsen med 1000 deltagare. Det har varit ett stående mål sedan start och nästa år går vi in på 10:onde året så jag tänker att då kanske det är dags?! 

Foto: Deeped Strandh

Hej Gabriel. Vem är du och varför engagerade du dig i Stockholm Fotomaraton?

Jag bor i Stockholm tillsammans med min sambo Annie, som många av er träffat som volontär. Jag är uppvuxen i Stockholm, men har samtidigt hunnit bo i Lund och Växjö i Sverige samt Frankrike och Kanada. Till vardags arbetar jag på Ledarna – Sveriges chefsorganisation som förbundssekreterare.

På min fritid är jag gärna ute och fotar, i skog eller i stad, och nästan alltid finns en kamera i väskan. Det var genom fotandet som jag kom in i Fotomaran som deltagare 2018. Sen var det bara för roligt och när Emil frågade om jag ville vara med och driva eventet, så kunde jag inte säga nej…

Du fotograferar en del själv. Vad gillar du med att fotografera? Och saknar du inte att vara med att tävla själv?

För mig är fotandet ett sätt att koppla av och att se på världen från andra sätt. Oavsett om det handlar om landskap, street eller natur som blir mina vanligaste fotostilar. Oregelbundet delar jag också bilder, främst på Instagram under @gabrielmodeus. 

Visst kan jag sakna att vara med som deltagare under det där magiska dygnet och att utmana min kreativitet på det sättet. Samtidigt får jag som arrangör nu träffa alla deltagare och leva med fotomaran året om istället. 🙂

Vad tycker du är det allra mest speciella med Stockholm Fotomaraton? 

Människorna och kreativiteten! Alla härliga människor och all den kreativitet som de ger utlopp för! 

Om du fick drömma framåt – vad skulle Stockholm Fotomaraton då vara? 

Jag hoppas fotomaran fortsätter växa och utvecklas som en plats där vi möts runt intresset för fotografering, både proffs och nybörjare. Att vår fantastiska community fortsätter växa och peppa varandra. Det är därför jag är engagerad i detta på min fritid.

Vem skulle du gärna se var med och tävlade i Stockholm Fotomaraton?

Frågan är väl snarare vem som inte borde vara med i Stockholms roligaste folkfest?

Foto: Deeped Strandh

Hej Deeped. Vem är du och hur hamnade du i Stockholm Fotomaraton? 

Jag är en medelålders tech-geek som älskar att fotografera. Bor i Västerås. Har vuxna barn. Jobbar som senior kommunikationskonsult i mitt eget bolag med inriktning på digitala medier. Det har gjort att jag känner mycket folk och jag ramlade över Stockholm Fotomaraton i och med att jag startade Västerås Photowalk. Jag kom med lite bakvänt eftersom Gabriel och Emil frågade mig om jag ville sitta i juryn 2019. Det var då jag insåg hur oerhört proffsig och kul den här tävlingen är. Så under pandemiåren var jag med och tävlade, sista året både i mobil- och digital kamera-klassen. Sen frågade jag dem om de behövde lite hjälp eftersom jag är rätt bra på det här med marknadsföring och på den vägen är det. 

Du fotograferar en hel del själv. Vad gillar du att fotografera?

Jag fotograferade otroligt mycket från att jag var typ tio och köpte min första systemkamera; en Cosina. Mycket dia och en del svartvitt när jag också köpte en Chinon. Sen blev det mer studier och annat, fotograferandet blev mer för att skapa minnen snarare än att skapa berättelser. Men i o m att jag började att promenera mycket från mitten av 2010-talet och att mobiltelefonen började få en fantastisk kamera, och Instagram var ett perfekt ställe att börja att berätta saker med bilder så tog jag upp det igen. Satsade hårt på mobilfotografering. I o m att jag skulle tävla i 2020 års fotomaraton dammade jag av min Canon-kamera jag köpt för en USA-resa och övade hela sommaren. Eftersom jag är en tech-nörd så har det sedan dess blivit rejäla uppgraderingar. Det lite speciella med mig är att jag älskar att editera; en bild är för mig väldigt mycket en canvas som jag i post sedan skapar till en berättelse. Det innebär att Stockholm Fotomaraton är en rejäl utmaning eftersom man inte får editera bilderna. Vilket i sin tur gjort mig till en bättre fotograf. Jag fotograferar mest vyer, både natur och stad; leker ibland lite med street men jag är alldeles för blyg och tycker inte om att störa folk. 

Vad är dina bästa upplevelser av Stockholm Fotomaraton?

Jag tycker nog att det som verkligen fick mig att älska tävlingen var när Ida Lagevik vann 2020. Ung, nyfiken tjej som alldeles nyss skaffat en analog kamera och bara körde på. Det var för mig så oerhört häftigt: en bild handlar om vad man vill berätta med den, inte hur dyra kameror eller hur många bilder man tagit i livet. Jag har ju inte varit med på en 24-timmars men jag tror att det också är en riktigt cool upplevelse; själv har jag varit rätt slut efter de åtta timmar som senaste åren handlat om. 

Du har precis börjat att jobba med Stockholm Fotomaraton. Vad är dina tankar om framtiden?

Jag hoppas att vi kan få ännu fler att inse att det är verkligen en folkfest, som också är en tävling. Är du lite intresserad av foto, eller gillar du utmaningen – eller bara känner för att göra en kul sak under en dag. Det är så otroligt kul att träffa andra fotografer, eller gå med en kompis och umgås samtidigt som man skapar, eller att gå själv och få i ett sorts meditativt stadie bygga sin serie. Det är liksom öppet för alla. Idag så märks vi när vi tävlar men jag hoppas att vi framöver ska märkas ännu mer, och att det blir en kul och positiv del i gatubilden under det dygn som tävlingen pågår. Vi vill växa utan att förlora det som gör det här så fantastiskt.