I vår serie av intervjuer av personer som personifierar Stockholm Fotomaraton så har vi kommit till Anna Hellberg Wulfing och Timjan Wall, färgstarka personer som de flesta deltagare känner igen från flera års tävlande.
– Ni är ju tre som ofta går tillsammans på fotomaran – hur kommer det sig?
Vi är egentligen vi två men bjuder ofta in vänner som antingen går maran för första gången eller som går själva men kanske tycker det blir jobbigt framåt natten, det är också helt öppet och man kan växla och gå själv och med oss i bland. Hur ofta får man i vuxen ålder dygna med en vän under extrema förhållanden?
– Man kan tänka sig att det ibland blir diskussion om var man ska gå – hur löser ni det?
Ofta diskuterar vi teman och försöker bestämma oss hur vi ska gestalta det i bild och sen ser man om man känner till något som skulle fungera i närheten. Men oftast tar vi det som kommer och försöker jobba med det som finns på vägen till nästa kontroll. Vi är egentligen extremt omaka då Timjan ofta går någon mil extra, tar en bild, är nöjd och skuttar vidare till nästa tema medan Anna kan hålla på och fota en och samma sak tills hon blir är nöjd.
– Ni har varit med på ett gäng Stockholm Fotomaraton – vilken är den som ni minns bäst?
2018 som var det första, då vi packade ner allt vi trodde vi behövde och vi hade med oss mängder med underliga objektiv, propps och tillbehör, men i slutändan använde man bara ett objektiv och inget av det andra. Det var fantastiskt väder hela dygnet, varmt men inte för varmt, ingen blåst, inget regn.
Starten på Lilla Majtens gränd vi hade inte några som helst förväntningar vilket gjorde att vi kunde släppa lös kreativiteten. Extra speciellt var att Anna hade köpt sin kamera dagen innan. Vi satte våra regler detta första år, vi går överallt och vi äter var fjärde timme. Banan var magiskt lagd och korsade inte samma plats någon gång under 24 timmar, det gjorde 2018 till den bästa hittills.
2019 blev speciell för då hade vi riggat och taggat till rejält. Timjans röda hatt kom till detta andra år och var också med i hela Timjans serie. Dessa två år har vi också flest steg där vi landat på dryga 70000 steg (ca 5,5 mil) för dygnet.
– Om ni skulle beskriva vilka personligheter ni har när ni går en mara, vilka skulle det bli?
Timjan är tekniknörden, använder konstiga hembyggda objektiv från 20-talet, och konstnären med ljus – han ser former, speglingar och föremål som ingen annan och lyckas fånga dem på bild.
Anna är en idéspruta utan stopp så ett tema kan lätt leda till många olika tolkningar. Hon komponerar bilden i huvudet och använder sedan kameran för att föreviga motivet – enkelt, avskalat och en färdig bild.
– Hur förbereder ni er för ett Fotomaraton? Vad är er plan för att ta pallen i år?
Vi går många långa fotopromenader under hela året. Under våren och sommaren försöker vi gå längre sträckor för att även få in orken att gå i 24 timmar. Lördagstemat är superbra förberedelse just för att fota utifrån tema på tid. Vi håller tillsammans Fotopromenaden (finns som en öppen grupp på Facebook) första lördagen i månaden där vi kör olika teman varje gång och promenerar två-tre timmar tillsammans med andra fotoentusiaster.
Vi spånar på våra startnummer i god tid och dagarna innan tar vi beslut om utrustning och objektiv. Vi peppar och påminner varandra om tidigare år och hur viktigt det är att hålla sig vaken och äta var fjärde timme.
Inför årets start så förbereder vi så lite som möjligt, laddar batterierna, packar ner en regnponcho och går till starten. Vi tävlar mest mot oss själva så blir det pallplats är det bara bonus. Att komma på något kreativt klockan 5 på morgonen när det ösregnar är ju hela tävlingen, vare sig det är 10-års jubileum eller inte.