Berätta lite om dig själv, vem är du och vad gör du till vardags på Fotografiska?
Jag kommer ursprungligen från de nordligaste delarna av landet, född i Gällivare men uppvuxen invid Siljan i Dalarna. Landade efter utlandsstudier i Frankrike och Spanien samt universitetsstudier i Uppsala, här i Stockholm där jag bor med mina två barn. Jag är i grunden utbildad till journalist och konstvetare, har alltid haft ett stort intresse för språk och för konsten som uttryck i alla dess former – från det skrivna ordet till måleri, skulptur och design, idag främst fotografi.
För mig är konsten livsviktig, en plats där alla uttryck får plats oavsett om det är djupt personligt eller starkt politiskt, inte minst i de tider vi lever i idag. Det var den inbjudande och demokratiska aspekten som drog mig till fotografins värld. Här finns en ingång till konsten som sänker trösklarna, en direkthet som gör den mer tillgänglig utan att påverka verkshöjden.
I mitt arbete som utställningsproducent och curator på Fotografiska i Stockholm förundras jag dagligen av fotografins bredd och möjligheter. Där finnas ständigt nya uttryckssätt att upptäcka. Min roll på Fotografiska innefattar ett varierat arbete som kretsar kring att tillsammans med våra utställande fotografer utarbeta och
producera utställningar. Det innebär oerhört många kontaktytor, inte minst med fotograferna själva men också deras agenter, producenter av specifika material, tekniker, specialister och forskare inom olika ämnen.
Jag älskar kombinationen av att hålla i många praktiska trådar och att delta i det kreativa arbetet kring urval, texter och design av en tredimensionell rumslighet. Man får möta väldigt många inspirerande människor och det finns något oerhört tillfredställande i att bidra till hur en utställning, i alla dess små beståndsdelar, tar form. Hade jag som barn vetat att det fanns ett sådan yrke utöver de klassiska: brandman, polis, läkare osv – hade det redan då varit det självklara valet.
Du arbetar dagligen med fotografi i världsklass. Vad krävs för att en bild ska ha den där närvaron som gör att den förtjänar en plats på en gallerivägg?
Det är en sammansättning av komponenter. Som producent och curator handlar det så mycket om att skapa ett rum, en berättelse och en känsla. Det är sällan frågan om ett enskilt verk i sig utan om kombinationen av exempelvis en serie verk och hur de placeras i förhållande till varandra i kombination med texter, ljus och andra rumsliga installationer.
Där, i den mixen finner man svaret. Om det skulle vara ett ensamt verk som väljs framför alla andra är det viktigaste att det sätter i gång tankar eller känslor samt att det finns harmoni alternativt en avvägd disharmoni som både tilltalar och skaver. Kan man säga att exempelvis komposition, motiv, färgval, teknisk och hantverksmässig skicklighet är element som spelar in, men att magkänslan slutligen är avgörande? Någon klok person sa till mig att en stark magkänslan också är kopplad till lång erfarenhet.
Stockholm Fotomaraton handlar ofta om ögonblicksverk snarare än långa projekt. Hur ser du på balansen mellan det tekniskt perfekta och den spontana energin i en bild?
Jag tror att det tekniskt perfekta kommer till en punkt där det snabbt gör bilden ointressant, är stark förespråkare för att fånga det spontana som bor enbart i ögonblicket. Det är precis där magin sker.
Har du något eget fotointresse utanför jobbet?
Idag har jag inget aktivt intresse av att själv fotografera. Som ung experimenterade jag en del i mörkrum och läste några kurser inom analogt fotografi likväl som digital redigering, vilket har kommit till användning för att få större förståelse för foto, dess möjligheter och begränsningar. Men någon fotograf blev det aldrig av mig. Jag har sedan dess specialiserat mig inom konsten att lyfta fram och presentera andras verk istället för att själv hålla i penseln, eller i detta fall kameran.
Vad är din förväntan på juryarbetet?
Jag ser fram emot att få träffa de andra jurymedlemmarna och ta del av deras kunskap och erfarenheter, förhoppningsvis tycker vi helt olika och kan ha kreativa och hetsiga dialoger kring varför vi väljer som vi gör.
Mest av allt ser jag fram emot att möta alla bilder och bli hänförd över den gränslösa kreativitet som inryms även (kanske särskilt) i ett tydligt avgränsat format.
Vilka tre saker tror du att du kommer att leta efter när du bedömer deltagarnas bilder?
Ett personligt uttryck, bilder som känns och berör (behöver inte vara en härlig känsla, tycker lika mycket om när en bild gör mig upprörd), något som förvånar eller överraskar mig.