Berätta lite om dig själv – vem är du och vad rör sig i ditt huvud just nu när du skriver på din avhandling?
Den tar mycket plats, men som tur är inte all! Jag är uppvuxen i Stockholm och bor nu i Bredäng med min käresta Niklas och min hund Allan. Jag studerade fotografi på Parsons i Paris och på Fotoskolan Sthlm, och arbetade under många år med både kommersiella uppdrag och konstnärliga projekt. Sen bytte jag lite bana och hamnade i samtidskonsten på bland annat Bonniers konsthall. Och nu har jag fått möjligheten att doktorera i konstvetenskap på Stockholms universitet vilket är jättekul och otroligt lyxigt! Mitt forskningsprojekt handlar om framväxten av högre fotografisk utbildning i Sverige mellan cirka 1960-2000, och jag undersöker hur den högre utbildningen historiskt har format synen på vad fotografi är och vad det innebär att vara fotograf.
Din forskning handlar om “fotografins hjältar” och hur fotografrollen har formats genom utbildning. I ett fotomaraton möts alla på samma villkor – hur ser du på balansen mellan det skolade ögat och den råa, omedelbara kreativiteten?
Jag vet inte om jag håller med om att en oskolad fotograf nödvändigtvis har en råare och mer omedelbar kreativitet… Men det finns många sätt att lära sig saker, formaliserad utbildning är en väg. Jag tror att jag kommer få se många kreativa bilder oavsett skolning!
Du har en gedigen bakgrund som fotograf för både stora kommersiella uppdragsgivare och i konstnärliga utställningar. Vad är det viktigaste du har tagit med dig från kameran till den akademiska forskningen?
En viktig sak är att det har gett mig en erfarenhetsbaserad förståelse för vad fotografi är och hur fotografi faktiskt blir till på flera olika nivåer. Dels rent konkreta saker som hur man laddar en kamera med film, hur olika tekniska val påverkar bilden, material, hur det är att fotografera, och inte bara på ett teoretisk plan utan rent praktiskt. Dels har jag en inblick i det fotografiska fältet idag, dess arbetsvillkor och utbildningspraktiker, något som också gett en kunskap som är användbar när man studerar fotografi historiskt.
I din forskning tittar du på hur vi historiskt har lärt oss vad som är en “bra” bild. Vad är för dig personligen en bra bild?
Det är en rimlig och samtidigt svår fråga! Oftast känner man det direkt, vad man gillar, man fastnar (punctum för att säga det som Barthes!), men det är desto knepigare att sätta fingret på exakt vad som är det bra på ett generellt plan. Kanske för att bra är så starkt förknippat med att göra rätt och vara duktig. Det implicerar också en motsats, en dålig bild, och att det på så sätt finns ett rätt och fel. Det gillar inte jag! Men för mig så handlar det nog om en kombination av både estetik, teknik, motiv och vad bilden i sig förmedlar genom detta. Det som får mig att fastna är inte sällan sådant som kanske räknas som ”dåligt” utifrån ett tekniskt korrekt fotografi. Jag uppskattar fotografi som kan använda kamerateknikens hela spektra (oskärpa, överexponeringen osv. likväl som motsatsen). Jag gillar också humor! Inte nödvändigtvis att man ska skratta som när man hör ett skämt, men en underfundig ton kan få fram mycket. Men jag gillar även allvar, inte minst ihop. En bild kan få vara fler saker samtidigt, då blir den ofta intressantare.
Vad är din förväntan på juryarbetet och att få möta Stockholm genom deltagarnas blick?
Jag tycker att det ska bli jätteroligt! Det är första gången jag är jury för en sådan här tävling så vet inte vad jag ska förvänta mig men hoppas på att bli överraskad och få se bilder som jag inte väntade mig.
Vilka tre kvaliteter hoppas du att de vinnande bilderna besitter för att de ska kännas relevanta i vår samtid?
Oväntade, ha många lager och vara mänskliga, kanske lite som en antites till AI generade bilder.