Berätta lite om dig själv, vem är du och vad gör du till vardags?
Jag jobbar som frilansfotograf i Växjö där jag gör redaktionella uppdrag men även uppdragsfotograferingar för företag och privatpersoner. Jag är också jag vice ordförande för Svenska Fotografers Förbund. Jag driver också egna konstnärliga projekt där min sociologiska bakgrund ofta får ett stort utrymme och där frågor om förgänglighet, identitet och inkludering bearbetas. Ibland har jag även workshops för barn och vuxna.
Hur började ditt intresse för fotografi?
Jag blev fotograf sent i livet även om jag har haft intresse för fotografi länge. Mamma och pappa hade foto som hobby och som barn lekte jag med min lilla Kodak med tillhörande blixtkub. Det hela började med en Magisterexamen i Sociologi. Och sedan en lång omväg med 15 års utlandsboende i olika storstäder som Bangkok, Warszawa och Istanbul. Där någonstans, eftersom alla mina exotiska bildmotiv uppskattades av min omgivning, vågade jag till slut ta tag i min dröm att söka in till Berghs i Stockholm och utbilda mig till fotograf.
Vad fotograferar du?
Jag är inte den fotografen som alltid har en stor kamera med mig. När kameran kommer fram har jag ofta en plan, alltså hur jag ska använda bilderna. Däremot använder jag ofta mobilen, det kan vara en överkörd räv eller tappade lösögonfransar som fångar min uppmärksamhet.
Vad är det bästa med fotografi enligt dig?
Att skapa visuella berättelser är själva drivkraften för mig. Jag ser mig själv som en samhällsberättande konstnär och gillar när en bild känns äkta. Jag är både omusikalisk och har tummen mitt i hand när det gäller att teckna/rita, så via fotografiet kan jag få utlopp för mina berättelser.
Hur skulle du definiera din egen fotostil?
Bra fråga, jag har inget unikt bildspråk utan varje berättelse tycker jag kräver sin egen form eller stil. Det jag vet är att jag gillar liv och rörelse, möten, att komma nära och fånga autenticiteten. För att det ska ske måste jag vara hundra procent närvarande – klyschigt, jag vet, men det gäller att fokusera och se till att det uppstår någon form av kemi mellan mig och den eller det jag fotar. Jag gillar också att skapa, planera och genomföra en fotografering. Efterbearbetning av bilder är så klart en del av arbetsprocessen, men att sitta och retuschera och pilla med bilder i alla oändlighet är något jag undviker.
Har du en bild som du är särskilt stolt över? Varför?
Asså, jag blir sällan stolt över mina bilder, och har svårt för komplimanger. Men i och med att jag vunnit i tävlingen Årets bild, kategorin vardagsliv, så måste jag ju ha gjort något bra! Jag är så sjukt självkritiskt! Kanske är det någon konstig drivkraft att alltid se vad som kunde gjorts annorlunda.
Vad är din förväntan på juryarbetet?
Jag ser fram emot att bli överraskad, berörd och inspirerad av alla deltagarnas fotografier –bilderna säger ju något om vår samtid! Jag hoppas också att vi i juryn ska ha kul och få bråka lite lagom (på ett konstruktivt sätt) och att det ges utrymme både för det subtila och det bombastiska. Om någon i juryn gråter lite, skrattar högt eller får en existentiell kris – då vet man att en bild eller bildserie träffat rätt.
Vad ska jag tänka på för att du ska välja ut mina bilder?
Så får man inte tänka, tycker jag, utan man måste skapa bilder man själv går i gång på. Men om jag måste ge tre ledord är det äkthet, omsorg och helhet.
Om jag vill följa och bli inspirerad av dig, var kan jag göra det då?
@Fotografannan på Instagram (är mest aktiv på händelser) och/eller min hemsida www.nordstromperformance.com, gärna under bloggen, även om jag inte är den bästa på att uppdatera!