Berätta lite om dig själv, vem är du och vad innebär din roll som producent på Svenska Fotografers Förbund (SFF)?
Jag har arbetat med foto på olika sätt sedan mitten av 80-talet, men aldrig som fotograf. Jag började som skribent, sedan blev jag bildredaktör, och så tog jag över en av landets dåvarande fototidningar: Fotografi. En jättebra tidning, om jag får säga det själv. Men ekonomiskt… inte så bra.
Nåja, ett snabbt skutt fram till idag, då jag är frilansande skribent, redaktör och sedan något år alltså även producent på SFF. En lite luddig titel, som bland annat innebär att jag ansvarar för de digitala frukostföreläsningar för yrkesfotografer som vi arrangerar. Det är jättekul, och jag märker att de är uppskattade!
Du har en lång bakgrund som redaktör på Fotosidan och har sett tusentals bilder genom åren. Vad är det som gör att en bild eller en serie lyckas bryta igenom bruset och verkligen stanna kvar hos betraktaren?
Det är alltid i första hand känslor som styr intresset och urval, tack och lov – för det är ju en av anledningarna till att det är så härligt att hålla på med foto. Men okej, för att försöka definiera lite: jag tänker att det handlar om någon form av koncentration eller renodling. Då kan det å andra sidan vara allt från en renodlad form till ett renodlat kaos.
I ditt eget fotograferande arbetar du mycket analogt och experimentellt med tekniker som cyanotypi och solarisering, där du gärna ”släpper kontrollen”. Hur ser du på den kontrasten mot Fotomaratonets digitala tempo där varje sekund räknas?
Ja, på sätt och vis handlar det för mig ofta om att släppa kontrollen, men samtidigt använder jag de här teknikerna för att sätta ramar – något att förhålla mig till när jag gör mina bilder. I likhet med Fotomaraton.
SFF samlar ju yrkesfotografer över hela landet. Vad betyder ett evenemang som Stockholm Fotomaraton för den breda fotogemenskapen i Sverige, tror du?
Jag märker att alla tillfällen för fotografer att mötas är otroligt uppskattade. Det verkar finnas ett nästan omättligt sug efter att inspireras av andras bilder, få visa sina egna bilder, prata om bildskapande, utbyta erfarenheter med likasinnade…
Vad är din förväntan på juryarbetet?
Jag ser till att börja med fram emot just detta: att få utbyta erfarenheter och tankar med de andra jurymedlemmarna. Sedan är jag förstås väldigt nyfiken på vad deltagarna har lyckats skapa utifrån de där ramarna. Och jag räknar med att det blir en intensiv dag, fylld av diskussioner och svåra val.
Om du får välja tre ingredienser som utgör den perfekta blandningen av hantverk och känsla i en vinnarbild, vilka är de?
Tajming, koncentration och nerv.