Berätta lite om dig själv: vem är du och vad driver dig i ditt fotograferande?
Mitt namn är Johan Carlberg. Jag är fotograf och bildjournalist, och sedan i våras även Årets Rookie 2025 i tävlingen Årets Bild.
Jag började med fotografi när jag var 14, och under de 10 år som har gått har jag oavbrutet ägnat mig åt det, även om det känns som att jag nyss har börjat.
Det som fick mig så förtjust i fotografi till en början var att jag upptäckte hur jag kunde skapa, och sedan se, bilder och skönhet i tillvaron. Sedan dess har jag blivit en samlare av upplevelser och intryck genom bilder, där kameran fungerar som en nyckel för att ta del av världen på ett djupare och mer personligt sätt.
Min fotografiska drivkraft är hungern efter att bli bättre, att ta del av platser och människor, och avbilda allt det på ett så övertygande och autentiskt sätt som jag bara kan. Att ta en bra bild är en känsla jag aldrig tröttnar på, och jakten på den nästa tar aldrig slut.
Du utsågs till Årets Rookie med en motivering som hyllar din nyfikenhet och ditt tålamod. Hur mycket av det där utforskande sökandet tror du man kan få med i en bild som tas under tidspressen i ett fotomaraton?
Jag tror att det där utforskande sökandet är väsentligt att ha som fotograf, tidspress eller ej. Om man har övat sin blick på att leta efter ljus, färger, former och situationer så tror jag att man kan vara hur utforskande som helst under ett fotomaraton. Men att komponera och vänta, som jag gjorde mycket av i Armenien, kommer här att bli svårt, så för att få med det nyfikna sökandet i sina bilder kräver det nog att man mer går runt och ivrigt nosar efter bilder på temat. Och med ett tema i bakhuvudet så brukar ens världsbild omformas efter just det man letar efter. Då ser man fler möjligheter i tillvaron än vad man tidigare hade kunnat tro, och jag tror att det kan ge deltagarna ett fokus som är till deras fördel för att få med det utforskande sökandet i bilderna.
Med tanke på bilderna du vann utmärkelsen med, vad letar du efter i en bild för att den ska kännas som en ärlig skildring av en plats eller en människa?
För att ta ärliga bilder måste man först och främst vara ärlig mot sig själv. Motivet bör skildras med en inre ärlighet för att få fotografisk ärlighet. Och hur märks det i en bild? Jag tänker att om fotografen kände något äkta när de tog bilden, så brukar betraktaren också känna det. Ärlighet kan leda till egna tolkningar av platser och människor, bilder som ser förbi det ytliga och uppenbara. Någon som har sin egen känsla och uppfattning, och inte härmar någon annan eller tar bilder man sett 10 000 gånger förut, då ärlighet kan bana väg för originalitet. Det kommer jag att leta efter.
Har du själv erfarenhet av att fotografera under den typ av tidspress som en tävling likt denna innebär?
Jag har jobbat för nyhetstidningar som ofta har snäva deadlines där bilderna ska lämnas in snarast möjligt. Ibland har jag fått mindre än en minut för en hel artikel. En gång hade jag 15 minuter på mig att fotografera en person för en lång intervju på sex sidor, plus omslag, för ett magasin. Det var tufft, men det blir till slut alltid något.
Vad är din förväntan på juryarbetet och på att få se Stockholm genom drygt tusen olika linser?
Det ska bli kul och spännande att se så många olika tolkningar av staden som jag har vuxit upp i. Jag hoppas att bli både inspirerad och överraskad. Stockholm är ingen ny syn för mig, men jag vill få en ny syn på Stockholm. Det kommer nog bli tufft att skala ner urvalet till the best of the best, då jag vet att det finns många duktiga fotografer.
Vilka tre egenskaper tror du att du kommer att premiera när du letar efter årets mest lovande bilder?
Fyndighet: har fotografen löst bilden på ett roligt, smart och/eller kreativt sätt utefter temat? Jag vill bli överraskad av en bild. Den ska få mig att vilja stanna kvar vid den och fundera, inte kännas uttjatad och genomförd efter två sekunder. Bilder som har en x-factor, en punchline, det där lilla extra.
Teknik: har fotografen bra koll på komposition, ljus, former, färger, timing? Känns bilden lätt och naturlig att titta på? Helst vill man se att allt detta sitter så att man kan fokusera mer på innehållet och känslan av bilden, och inte störas av sämre ljus eller ofullständig komposition.
Genomgående stil: i de mest lovande bidragen vill jag gärna se ett sammanhang i stil och estetik i fotografernas bildserier, en särprägel som visar att de har en röst inom bild och har något de vill uttrycka med sina val av tekniska metoder och motiv. När man ser hela bildserien ska det gärna synas att det var samma fotograf rakt igenom.
Sist vill jag se att fotografen har haft kul! Sånt märks direkt i bilder.
Se några av Johans bilder från Armenien nedan.
