Berätta lite om dig själv, vem är du och vad gör du till vardags?
Jag har jobbat hela mitt liv som creative director/art director på olika byråer (med en avstickare som undersköterska under pandemin). Just nu så frilansar jag förutom AD också som filmare/regissör och i viss mån fotograf och är baserad i Stockholm.
Jag har alltid älskat att lära mig nya saker och försöker se på saker på nya sätt. Det är ett sätt för mig att bli kreativare (och må bra!)
Hur började ditt intresse för fotografi?
Ojojoj. Det bärjade tidigt. Ett av mina första (och starkaste minnen) var när min lilla spionkamera försvann utanför ytterdörren hemma i Umeå när jag var 4-5 år. Den var från Hobbex och gick att ladda med riktig film (fast filmen var nog bara 15mm hög). Den sörjde jag länge. Sedan fick jag min första 35mm-kamera när jag fyllde 11 år. Och en Nikon FE när jag gick i högstadiet, som jag fortfarande har kvar. Pappas intresse gick i arv.
Jag hade nog bestämt mig när jag var 5–6 att bli pilot, dykare och fotograf. Och jag blev ju på sätt och vis allt det där med dykarcert, drönarjobb och frilansfotograf. Tillslut.
Jag sökte in på Konstfack när jag var 18 men kom inte in då (fast med uppmaningen ” sök igen!”) Jag hade förmånen att praktisera hos Christer Strömholm och min stora idol på den tiden (och faktiskt fortfarande) har alltid varit Anders Petersen.
Men ju mer jag plåtade, ju mer behövde jag stå i mörkrummet – och det hatade jag. Så jag gav upp fotografdrömmarna då och började en designbana som sedan tog mig till art direction och creative direction. Men efter många år också tillslut också tillbaka till fotografi när man nu slipper stå i mörkrum. Och att berätta historier med film är – tillsammans med fotografi – det som ligger mig närmast om hjärtat nu.
Vad är det bästa med fotografi enligt dig?
Det bästa med fotografi för mig personligen är dels att man kan berätta historier, förmedla känslor och fånga ögonblick med bilder. Och jag gillar också på någon eller några minuter höra om en människas situation eller person. Kanske inte så originellt svar men för mig är det viktigt.
Det finns också en annan sida och det själva fotograferingsögonblicket. Just där och då fryser tiden för mig. Alla bekymmer är borta när ögat ser genom sökaren. Mer och mer har jag också (för mina privata bilder) slutat att redigera. Jag lägger all min fototid på fotograferandet och noll sekunder på redigering. Istället har jag ställt in kameran så som jag vill ha färgerna eller gråtonerna och efterbeskurit har jag ändå aldrig gjort. Komponerat i sökaren. Klart! (Ingen av mina bilder du ser här eller på Instagram är redigerade utan allt är JPEG:s direkt från kamera.
Dessutom delar jag fotografiintresset med min fru efter att hon börjat plåta för 1,5 år sedan. Vi älskar att vara med på lördagarnas Stockholm By Camera!
Har du en bild som du är särskilt stolt över? Varför?
Den här bilden tog jag vid ett övergångsställ i östra Berlin. Jag såg kvinnan stå med sin cykel och vänta på grönt precis när jag började gå över övergångsstället och tänkte instinktivt att ”hon hade varit intressant att plåta” medans jag gick mot andra sidan. Där och då tvingade jag mig själv att springa tillbaka till trottoaren, peka på min kamera (jag kan inte tyska och hon hörde mig inte ändå) och mot henne och nicka. Hon nickade tillbaka med ett plir och började skratta sedan. Jag fick några exponeringar innan hon fick grönt och hon försvann. Jag lär mig och påminner mig själv varje gång att tvinga mig själv att inte gå förbi en (potentiellt) bra bild!
Vad är din förväntan på juryarbetet?
Jag ser mycket fram emot att dela tankar, åsikter och bildananlys med kloka och kompetenta jurymedlemmar. Och naturligtvis blir det en fantastisk upplevelse att ”stå på andra sidan” och se hur 600-700 fotografer har löst samma teman på olika kreativa sätt!
Vad ska jag tänka på för att du ska välja ut mina bilder?
Jag fastnar för bilder som visar ”kött och blod”. En äkthet som berör. Även en arrangerad bild kan för mig vara ”äkta” då man fångat känslan hos en person. Eller kanske snarare skildrat för fotografen tillför ju också. Dock är det väl så att bilder som då skapar känslor sällan är bilder på döda objekt. Så jag ser fram emot många bilder med människor som rycker tag, skakar om eller förvånar. Och undvik att bilderna ska se för ”digitala” om möjligt med bra kamerainställningar.
Om jag vill följa och bli inspirerad av dig, var kan jag göra det då?
Enklast är att hålla koll på mitt instagramkonto: @underexposure